Det fylls åtta år i Portland och det firas med två tårtor fyllda med långsamt gungande blomsterhymner som aldrig vill ta slut. Efter 22? album känns de mer välmående än nånsin och frågan är om inte DD II är Big Bloods mest helgjutna album hittills.
Hörde jag skål?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar